På torsdag den 10/9 släpps Joakim Zanders Orten, uppföljaren till succédebuten Simmaren från 2013. Bloggen tar ett författarsnack med Joakim Zander om jihadism, livet som heltidsförfattare och framtida projekt.
Simmaren handlade i grund och botten om skuld och gottgörelse, om vikten och tyngden av det förflutna. Och om att det till sist inte går att fly från den man är. Vad skulle du säga att Orten handlar om?
Till stor del berör även Orten den tematiken, även om jag tagit mig an dem på ett helt annat sätt den här gången. Simmaren hade ett klassiskt ”storpolitiskt” anslag och en jakt genom Europa som central linje. Den här gången har jag flyttat handlingen ut ur mötesrum och spionmiljöer och ned på gatan.
Hur ser handlingen ut mer i detalj?
Det finns en bakomliggande konspiration, men grundstoryn kretsar kring ett syskonpar som växer upp i den fiktiva stockholmsförorten Bergort. Storasystern Yasmine har alltid beskyddat sin strulige lillebror Fadi, men när hon av olika anledningar lämnar honom och Bergort dras han in i en destruktiv miljö av radikalisering och jihadism, vilket resulterar i att han försvinner i Syrien. När mystiska tecken dyker upp sprayade på väggarna i Bergort återvänder Yasmine för att ta reda på vad som hände hennes lillebror. Klara Walldéen, som var en central gestalt i Simmaren, jobbar nu i London och lider av sviterna från det hon var med om i förra boken. När även hon återvänder till Stockholm vävs hennes, Yasmines och Fadis berättelser samman. Det är en på alla vis aktuell berättelse och jag hoppas att den är spännande, såväl som att den ger någon form av insikt i problematiken som kan leda fram till utanförskap och radikalisering.
Simmaren blev en bästsäljare och såldes till 30 länder. Känner du någon press att Orten ska nå samma framgångar?
Orten är redan såld till 30 länder, precis som Simmaren, så där känner jag ingen press alls. Däremot hoppas jag såklart att den ska bli lika uppskattad. Det vet man ju aldrig. Ärligt talat har jag inte tänkt särskilt mycket på det där. Börjar man göra det kan det nog leda till att man antingen går i baklås helt eller försöker skriva en bok för ”marknaden” snarare än den berättelse man egentligen vill fokusera på.
Orten är en fristående fortsättning på Simmaren med delvis samma persongalleri. Hur skiljer sig böckerna åt?
Även om Orten delvis delar persongalleri med Simmaren så är deras universum vitt skilda. Som sagt var tanken den här gången att flytta ut handlingen på gatan och närma sig tematiken och konspirationen ”underifrån” så att säga. Handlingen är också betydligt mer komplex och förhoppningsvis mer av ett mysterium än vad den var i Simmaren. Det var också lättare att få till berättelsen den här gången. Övning ger ju som bekant färdighet.
Vad var startpunkten för skrivandet av boken? Var det en konkret händelse eller ville du utforska ett tema?
Både Simmaren och Orten började med tematiken. Med Simmaren visste jag att jag ville skriva om västmakternas förhållande till Mellanöstern över tid, Bryssel och om relationen mellan en far och en dotter. Med Orten var jag först intresserad av svenska invandrartäta förorter och rollen de spelar i samhället idag. Hur de uppfattas om hotfulla av vissa delar av medelklassen men samtidigt ofta är ledande vad gäller ungdomskultur och annat.
Vilken problematik ser du i relationen mellan medelklass och förorter, mer specifikt?
Det är som om samhället försöker hålla förorterna ifrån sig, samtidigt som det suger ut det det vill ha ur dem. Den där dualismen är intressant och komplicerad. Frågan om radikalisering och jihadism växte ur det intresset. För mig är jihadism det kanske yttersta exemplet på utanförskap. Att man upplever sig så långt från en fungerande samhällsmodell att man känner att en obeskrivligt brutal, medeltida teokrati är mer lockande än det som erbjuds här.
Gjorde du någon research under skrivandet?
Jag gjorde massvis med research och samarbetade med professor Leif Stenberg på Centre for Middle Eastern Studies i Lund för att förstå mekansimerna. Och jag visste hela tiden att berättelsen skulle handla om två syskon. Jag har själv två barn och jag ser hur deras relation växer och stärks dagligen, och framförallt kanske hur beskyddande min dotter är gentemot sin lillebror. Det fanns inget annat sätt än att låta en sådan relation styra berättelsen.
Och lite om skrivprocessen. För vissa går uppföljaren mycket snabbare, för andra är motståndet större. Hur var det för dig?
Det gick mycket snabbare. Nu skriver jag på heltid, vilket naturligtvis är en enorm skillnad mot att skriva på nätterna och så. Dessutom hade jag ett helt annat självförtroende med skrivandet nu och vågade lita på berättelsen på ett annat sätt.
Hur tycker du det var att gå från yrkesperson till att skriva på heltid?
Oerhört befriande! Att skriva och läsa har varit min hobby sedan jag lärde mig läsa och min dröm har alltid varit att få skriva. Att nu få göra det på heltid är en sådan ynnest att jag ännu inte kan tro det är sant. Även om det ofta är frustrerande också… Men vad är inte det?
Filmrättigheterna till Simmaren köptes av två amerikanska och ett tyskt filmbolag. Vad är senaste nytt på fronten där?
De har just anlitat en manusförfattare som jobbar på att adaptera berättelsen. Det är nog allt jag kan säga om det just nu.
Hur ser det ut med framtida projekt? Har du planer på att skriva i andra genrer?
Jag är i det tidiga planeringsstadiet för nästa bok nu. Tanken är nog att Klara Walldéen ska vara med men att fokus i nästa bok skiftar till en sidokaraktärerna i Simmaren och Orten. Jag har ganska mycket lösa idéer till olika slags böcker. Det kan nog definitivt bli något annat i framtiden. Men först åtminstone en till i den här genren.
Orten släpps på Wahlström & Widstrand.
