Den döda zonen är en av landets kreddigaste deckarbloggar, och var nyligen dubbelt nominerad i Massolit Book Blog Awards för bästa nichade bokblogg och bästa blogginlägg. Bloggen kommer inom kort (eller långt) att recensera ”Dog City Blues”. Och göra en intervju med mig. Det är ju inte bara roligt utan helt rätt. Den här bloggen gillar verkligen det mörka, brutala, oundvikliga och motsätter sig entusiastiskt mainstream-utgivningen i svensk deckarutgivning. Och bortsett från det, en blogg som gillar och fattar Derek Raymond är ju värd all respekt. Om du inte är bekant med Raymond så… föregående länk hänvisar till en sida jag hittade pang på just nu men som verkar fånga Derek rätt bra. Så här beskrivs Derek av vem det nu är som driver sidan:
The son of a textile magnate, he dropped out of Eton aged sixteen and spent much of his early career among criminals and was employed at various times as a pornographer, organiser of illegal gambling, money launderer, pig-slaughterer and mini-cab driver.
Hur som helst.
Jag tänker försöka flika in något av följande under intervjun:
• Varför Vårt Malmö vägrade publicera sin intervju med mig (de lyfte den ur tidningen dagen före tryck). Jag vet inte riktigt varför dom vägrade. Eller snarare ändrade sig när dom läste resultatet. Men journalisten och chefredaktören menade att tidningen fick kalla fötter för att ämnet (som var polisbrutalitet och övervåld) var för kontroversiellt. Det vill säga, lite för aktuellt och brännande.
• Några ord om Dog City Love, nästa bok i Dog City-sviten.
• Mitt planerade projekt med kortromaner/noveletter i noirstil, som jag just nu kallar petite noir, troligen avsedda att publiceras av mig själv indie-style (minimalt strul, maximal kontroll, minimalistiskt, exklusivt, total hardcore).
Vi får se hur det blir.
Om jag inte nämner det där i intervjun gör det inget. Jag har ju gjort det nu.